Spanska
Sen fem år tillbaka har detta ämne varit en självklarhet i min vardag. En jävligt jobbig sådan. Ändå, den har alltid funnits där. Allt det ändrades idag. Ingen mer spanska för lilla Shalisa längre. Tidigare i mitt liv så fattade jag inte riktigt varför jag inte gav upp, det är liksom inte så att jag någonsin tyckt att det var kul att lära mig spanska, jag har aldrig fått så vidare bra resultat i det heller.
Idag förstod jag. Efter jag lämnat in lappen för att byta individuellt val så kände jag mig så himla misslyckad. Ända sen jag var liten har jag lärt mig att inte ge upp saker jag tycker är svåra, utan kämpa mig igenom dem tills jag i slutändan klarat det.
Även om jag vet att detta ämne inte gör mig något gott så känns de som om jag kommer gå miste om någonting. Iförsej så hoppas jag att jag kommer gå miste om alla ångest attacker jag fått dagen innan spanska lektionerna. Kanske just de jag kommer sakna? Att känna en sådan oerhört stor press på mig själv, men sen faktiskt ta mig igenom det? Eller så är det bara så att jag är så van vid det så set känns konstigt att "släppa taget" om det. Vet inte.
Men på andra sidan så känns de så jävla bra att inte behöva röra det där hemska ämnet igen. Plus att sociologi som jag ska läsa istället verkar 100000000 gånger mer intressant.
Godnatt
